Häromdagen träffade jag en kompis på en promenad då en tanke slog mig när vi kom in på dethär med pengar. Ett ämne som är ganska tabubelagt, med ett enda undantag.
Jag har alltid vart och kommer nog alltid att vara fruktansvärt nyfiken på hur andras ekonomi ser ut, speciellt i min åldersgrupp är det extra intressant, dvs runt 20-25 år.
Hur som. Det som slog mig är att jag undermedvetet byggt upp en strategi för att få ett "hum" om hur personens privatekonomi ser ut. Hur gör jag då?
Regel nummer
1.
Berätta aldrig att du sparar mycket pengar.
Skulle du göra det kommer personen ifråga aldrig öppna sig om hen har har en dålig ekonomi (ifall inte personen själv sparar så var säker på det innan i såfall)
2.
"Att ljuga". Berätta att det är svårt att få pengarna att räcka.
Så fort man sagt det kommer ett medhållande och personen kommer självmant att spinna vidare. Här gäller det bara att hänga i och hålla med. Vaddera gärna in dina frågor och börja med att berätta själv att du tänker börja spara. Reaktionen brukar bli "jag har med börjat spara, lägenheterna är ju så dyra nu... Försöker lägga undan X antal tusen men det går sådär".
3.
Kompisvarianten.
Endel personer är lite svårare att hitta knapparna på. En strategi jag brukar köra på då efter lite uppmjukning från regel nummer 2 är en som jag kallar kompisvarianten. Har man inte fått något vidare medhållande efter 2an så är sannolikheten att personen har endel cash men inte vill prata om det. Fullt förståeligt. Men nyfiken som man är brukar jag berätta om ngn bekant som man vet har ett bra konto, reaktionen man får på beloppet man säger att bekanten har brukar ge en fingerpekning om vilka summor personen ifråga rör sig med.
Snälla säg att det inte bara är jag som är såhär nyfiken? Hehe
Så tillbaks till den där promenaden med kompisen då... Där fick jag mig verkligen en flashback om varför jag valt att inte prata öppet om mitt sparande.
Min kompis som är något äldre än mig har bra jobb och bor hemma hade precis fått reda på vad sin partner har på sitt sparkonto.
De rörde sig om ca 500 000 som var från ett arv. Efter att hon fått reda på de pengarna tyckte hon att han var så jävla snål. Varför skulle hon behöva betala för någon middag eller fika när han har så mycket pengar? Där fick jag bita mig i tungan och bara nicka.
Den situationen är jag livrädd för att hamna i. Jag vill inte bli kallad snål för att jag sliter och väljer att sparar
mina pengar medan andra bränner sina. När jag backpackade 2014 spräckte jag för första gången 100 000 kr och råkade i all gläjde yttra mig om detta för min vän jag reste med, plötsligt kändes de tydligen inte så viktigt att göra upp att vi betalade lika mycket längre...
Efter den gången har jag aldrig nämnt hur mycket pengar jag har för någon. Jag har insett att det är bäst så samtidigt som jag tycker att det är lite tråkigt och jobbigt. Jag älskar pengar, ekonomi och sparande och att inte kunna prata om de är... Tråkigt.
Därför är det väldigt roligt att hittat alla mina duktiga bloggkollegor!
Tack för all inspiration och kunskap ni sprider samt alla givande diskussioner i kommentarsfällten!
Vi hörs! /MJ
