onsdag 15 juni 2016

Hur man får reda på polarens sparkonto och flashback

Häromdagen träffade jag en kompis på en promenad då en tanke slog mig när vi kom in på dethär med pengar. Ett ämne som är ganska tabubelagt, med ett enda undantag.

Jag har alltid vart och kommer nog alltid att vara fruktansvärt nyfiken på hur andras ekonomi ser ut, speciellt i min åldersgrupp är det extra intressant, dvs runt 20-25 år.

Hur som. Det som slog mig är att jag undermedvetet byggt upp en strategi för att få ett "hum" om hur personens privatekonomi ser ut. Hur gör jag då?

Regel nummer
1. Berätta aldrig att du sparar mycket pengar. 
Skulle du göra det kommer personen ifråga aldrig öppna sig om hen har har en dålig ekonomi (ifall inte personen själv sparar så var säker på det innan i såfall)

2. "Att ljuga". Berätta att det är svårt att få pengarna att räcka.
Så fort man sagt det kommer ett medhållande och personen kommer självmant att spinna vidare. Här gäller det bara att hänga i och hålla med. Vaddera gärna in dina frågor och börja med att berätta själv att du tänker börja spara. Reaktionen brukar bli "jag har med börjat spara, lägenheterna är ju så dyra nu... Försöker lägga undan X antal tusen men det går sådär".

3. Kompisvarianten.
Endel personer är lite svårare att hitta knapparna på. En strategi jag brukar köra på då efter lite uppmjukning från regel nummer 2 är en som jag kallar kompisvarianten. Har man inte fått något vidare medhållande efter 2an så är sannolikheten att personen har endel cash men inte vill prata om det. Fullt förståeligt. Men nyfiken som man är brukar jag berätta om ngn bekant som man vet har ett bra konto, reaktionen man får på beloppet man säger att bekanten har brukar ge en fingerpekning om vilka summor personen ifråga rör sig med.

Snälla säg att det inte bara är jag som är såhär nyfiken? Hehe

Så tillbaks till den där promenaden med kompisen då... Där fick jag mig verkligen en flashback om varför jag valt att inte prata öppet om mitt sparande.

Min kompis som är något äldre än mig har bra jobb och bor hemma hade precis fått reda på vad sin partner har på sitt sparkonto.
De rörde sig om ca 500 000 som var  från ett arv. Efter att hon fått reda på de pengarna tyckte hon att han var så jävla snål. Varför skulle hon behöva betala för någon middag eller fika när han har så mycket pengar? Där fick jag bita mig i tungan och bara nicka.

Den situationen är jag livrädd för att hamna i. Jag vill inte bli kallad snål för att jag sliter och väljer att sparar mina pengar medan andra bränner sina. När jag backpackade 2014 spräckte jag för första gången 100 000 kr och råkade i all gläjde yttra mig om detta för min vän jag reste med, plötsligt kändes de tydligen inte så viktigt att göra upp att vi betalade lika mycket längre...
Efter den gången har jag aldrig nämnt hur mycket pengar jag har för någon. Jag har insett att det är bäst så samtidigt som jag tycker att det är lite tråkigt och jobbigt. Jag älskar pengar, ekonomi och sparande och att inte kunna prata om de är... Tråkigt.

Därför är det väldigt roligt att hittat alla mina duktiga bloggkollegor!
Tack för all inspiration och kunskap ni sprider samt alla givande diskussioner i kommentarsfällten!

Vi hörs! /MJ


25 kommentarer:

  1. Hej Miljonjakten,

    Igenkänningsfaktorn är hög på detta inlägget. Rolig läsning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Haha ja jag kan tänka mig att det är fler sparare som känner såhär :)
      /MJ

      Radera
  2. Inte lätt det där, men att uppfattas som snål är svårt att komma undan. För de som själva slösar kommer du alltid att vara den snåle;) egentligen enbart en avundsjuka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är svårt. Jag vill inte uppfattas som snål, visst kan jag köpa att folk tycker att jag är snål mot mig själv för att jag inte "unnar" mig de där skorna. Men jag är väldigt noga med att visa att jag vill göra rätt för mig och är inte snål mot andra :)
      /MJ

      Radera
  3. Förstår inte riktigt det där. Är noll intresse av hur mycket pengar andra har. Det varken hjälper eller stjälper mig på något sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej anonym! Jag köper helt att vissa inte alls förstår denhär tjusningen. Jag tror egentligen att det bottnar i att man tävlar i det tysta. Man vill helt enkelt veta hur långt sina "motståndare" kommit.
      /MJ

      Radera
  4. Förstår din tanke! För mig är det väl hyfsat lika, långt ifrån extremt nyfiken men kan absolut vara nyfiken på hur andras situation ser ut.

    Det kan ge motivation framför allt, att kunna jämföra sig mot andra.

    Kul läsning!
    //Utdelningsnissen

    SvaraRadera
  5. Hej Utdelningsnissen!
    Skönt att jag inte är ensam ;)
    Absolut tror jag att det har med motivation att göra! Man får ett hum om hur lång man har dragit förbi sina "motståndare" dvs personer i ungefär samma ålder.

    kul att du gillade inlägget :)
    /MJ

    SvaraRadera
  6. Bra inlägg!

    Jag är beredd att hålla med att det är skönt att det finns ett gäng anonyma gnetare på nätet som man kan spåna, stöta och blöta olika ideer med så man slipper prata om detta med familj och vänner. Det bästa när det gäller pengar är nog ändå att hålla en relativt låg profil om man vill undvika märkliga situationer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med, jag vill inte ens prata om mitt sparande med min familj, även fast de nog förstår att jag sparar endel.
      /MJ

      Radera
    2. +1 på den! Känner exakt detsamma. Heja sparbloggarna som fyller det behovet hos mig.

      Radera
  7. De där är totalt livsfarligt, jag vet själv hur de är jag har åkt på samma nit så jag försöker tänka att ALLA andra är mina fiender som vill sno pengarna på ett sätt eller annat. Så jag brukar hålla de för mig själv därför jag har bloggen som hjälper mig med den delen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte att folk vill sno mina pengar men där emot ändrar de personer uppfattning om mig när de får reda på att man har pengar. Något jag ogillar :)

      /MJ

      Radera
  8. Det är sjukt intressant med människor som blir avundsjuka på andras pengar. Visst är jag nyfiken på hur de sparar, men ännu mer nyfiken på hur de motiverar varför de tycker att alla människor ska ha exakt lika mycket pengar oavsett hur hårt de jobbar eller hur mycket de gör av med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med, avundsjuka är inte bra någon gång. Jag tror att det är viktigt att man lär sig att istället se hur de gör och bli inspirerad.
      Tyvärr är det nog lite "svensson" att alla ska ha lika mycket, lika hus i radhuskvarteret, volvo (som helst är finare än grannens) osv. Jantlagen helt enkelt

      /MJ

      Radera
  9. Det är intressant för att kunna värdera vad folk säger om sina investeringsbeslut. Om nån säger att de går all in i FPC med sina besparingar är det för mig intressant att veta om det är 20 mkr eller 2000 kr. Behöver inte veta mer än 'bollparken'. Men är inget jag gräver i aktivt. Kanske viktigare för er ungdomar att veta för att veta sas..?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är inte de minsta intresserad av vad folk runt om mig köper för aktier (om de nu mot förmodan skulle göra det) Jag litar på mina egna beslut och tar hjälp av alla duktiga bloggares analyser när det behövs :)

      /MJ

      Radera
  10. Jag är galet nyfiken på andras ekonomi. Inte så intresserad av hur mycket de har på banken eller vad de väljer att spara (om de sparar) varje månad utan mer hur de tänker kring sin ekonomi. Hur handlar de mat, hur ser deras köpbeteende ut och vad vill de med sin framtid, rent ekonomiskt.

    Otroligt spännande! Min erfarenhet, då jag umgås med människor i både slott och koja, är att ju mer pengar de har, desto mindre benägna är de att prata ekonomi. De som är panka den 24:e varje månad och låter köpfesten börja om den 25:e är de som vill prata pengar mest. Eller snarare bristen på dem. Eller ventilera avundsjuka "Hur har folk råd..." osv. Och det är jag inte lika intresserade av tyvärr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har tyvärr ingen (vad jag vet) i min omkrets som sparar pengar i samma utsträckning som jag gör, vilket är lite tråkigt. De kanske kommer när de blir lite äldre ;)

      Jag delar din erfarenhet där. Tycker att det är lite skrämmande när medelålders fortfarande besitter ett sådant köpbeteende. Av någon anledning så är de oftast personer som kör den skruttigaste bilen och röker.

      /MJ

      Radera
  11. Det är flera av mina vänner som inte har en högskoleexamen. Det knakar i umgänget när man utbildats, och ibland har mycket bättre ekonomi än sina vänner. Det ligger i luften, implicit att man skall bjuda till, eller jag har haft vänner där jag ofta bjuder till men tjänsten återgäldas sällan. Jag har varit en slösare själv genom åren, min familj var irriterad eftersom de alltid fick lägga ut pengar vid sammankomster: krogen, bio mm. Jag känner samma frustration nu inför en del av mina vänner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har jag faktiskt inte tänkt på men det kan jaga absolut tänka mig får vissa effekter.
      I mitt umgänge är det ungefär hälften som läser på högskola (dvs fortfarande läser) och därför har väl inte det märkts riktigt än.

      Jag förstår din frustration! Än så länge betalar vi alltid var för sig när vi är ute och äter tex men jag antar att det är en sådan sak som också kommer att ändras lite med ålder och när alla har "riktiga" jobb.

      /MJ

      Radera
    2. Familjerelationer är knepiga, men vad är det för vänner som förväntar sig att bli bjudna bara för att någon annan i sällskapet tjänar bättre eller är rikare? Byt vänner, skulle jag råda.

      De flesta av mina vänner har högre inkomster än jag, men få av dem är rikare. Vet inte vem som ska dra försörj-mig-kortet i det läget, men jag har också vänner som är snuskigt rika och aldrig upplevt att "det ligger i luften" att de ska plocka upp notan för det.

      Radera
    3. Jag kan bara tala för mig. Men det underlättar när man är ute och käkar om en tar notan, sedan brukar (vi ungdomar) swisha över till den andra bara. Är man bra vänner och vet att personen ifråga kommer ta notan nästa gång ser inte jag något problem med det. Men man skall akta sig för rävarna som gärna åker på andra :)

      /MJ

      Radera
    4. Ja, att en tar notan och att man sedan reglerar det internt (oavsett hur) är ju smidigt. Förutsatt att man gör det alltså. Om någon tänkt åka snålskjuts tycker jag att det är ett jävla sätt och det blir inte ett dugg rättfärdigat av att den man blåser har råd att bli blåst. Vänner ska man vara rädd om.

      Radera
  12. Ja, nu säger inte mina vänner:- "Du kan väl bjuda för att du tjänar bättre än mig". Men jag har bekanta som gärna hänfaller till bekvämligheten att "ta emot när man bjuder" men sällan tar själva sällan initiativet till att bjuda över på middag.

    SvaraRadera